Hiv-positiv vårdpersonal bekämpar aids i Afrika

Dotty Nyambok är hiv-rådgivare vid Embakasi Health Centre i Nairobi, Kenya. Hon har avverkat halva listan med patienter när hon får besök i tältet av två tjejer. 

Artonåriga Helima har kommit för att hon fruktar att hennes pojkvän har smittat henne med hiv och kompisen Winny är med som stöd. 

Dotty inleder en väl invand rutin: Hon packar upp en steriliserad nål, sticker Helima i fingret och fångar upp en droppe blod på en teststicka. Sedan ställer hon in en timer. 15:00, 14:59, 14:58…

Medan de väntar frågar Dotty vad Helima tror kommer att hända om det visar sig att hon är hiv-positiv. Helima svarar utan omsvep att i så fall kommer hon att dö. 

Då berättar Dotty något om sig själv. Något som hon brukar berätta när hon känner på sig att personen hon har framför sig behöver lite extra omtanke och hopp.

”Jag är själv hiv-positiv”, säger Dotty. ”Livet går vidare även om man smittas med hiv, för man tar sin medicin.”

Tjejerna tittar lite förvånat på varandra och ler blygt där i tältet i Embakasi, en mottagning vars hiv-behandlingsprogram sedan 2006 får stöd genom Apples samarbete med (RED). 

Sedan (RED) startades av Bono och Bobby Shriver har organisationen samlat in över 600 miljoner US-dollar till Globala fondens arbete med att bekämpa aids, tuberkulos och malaria, varav 200 miljoner US-dollar har samlats in i samarbete med Apple, som är organisationens största företagsbidragsgivare.

Förra året registrerades 53 000 nya fall av hiv i Kenya och det är dubbelt så många unga kvinnor som män som smittas. Antalet kan tyckas högt, men det är ändå en avsevärd förbättring jämfört med för några år sedan.

År 2000 var så många som 9,3 procent av alla vuxna i Kenya hiv-positiva. Vid samma tidpunkt var Världshälsoorganisationens riktlinje att livsviktiga antiretrovirala läkemedel (ARV) endast skulle ges till patienter med mycket lågt CD4-värde, ett värde som mäter en människas immunförsvar. Det innebar att det endast var mycket sjuka patienter som behandlades med ARV och för många av dem var det redan för sent. 

5:27, 5:26, 5:25…

Så såg verkligheten ut till strax innan Dotty 2007 upptäckte att hon var gravid vid 19 års ålder. I samband med ett besök på mödravårdscentralen fick Dotty veta att hon var hiv-positiv och man skickade henne för behandling på en klinik som låg två timmar bort. På den kliniken erbjöds Dotty vare sig rådgivning, medkänsla eller ens uppföljning.

Den traumatiserande upplevelsen ledde till förnekelse hos Dotty, som inte berättade för någon att hon var hiv-positiv och inte heller sökte någon behandling. 

Sonen som hon födde var inte mer än sex veckor gammal när han dog i hennes famn. Han begravdes i en kartong – den minsta hon kunde hitta. 

Några månader senare begav sig Dotty till Embakasi Health Centre.

Det är en av tusentals mottagningar i Kenya och sju andra länder i Afrika söder om Sahara som tar emot bidrag från Globala fonden sedan 2002.

Globala fonden har bidragit till en radikal förändring av hiv-behandlingen i Afrika genom att överge den gamla behandlingsmodellen och istället ge ARV-läkemedel till närmare 15 miljoner människor från den dag de testar positivt. Som ett resultat av detta har antalet nya hiv-fall minskat med 52 procent i Kenya sedan år 2000. Förra året var bara 4,8 procent av den vuxna befolkningen hiv-positiv. 

År 2009 öppnades en så kallad CCC-klinik (Comprehensive Care Clinic) för hiv-patienter i Embakasi där man distribuerar ARV-läkemedel. Utan bidrag från Globala fonden hade satsningen inte kunnat genomföras.

”Globala fonden och (RED) har gjort stor skillnad för våra hiv-positiva patienter”, säger Robina Anene Muli, som driver Embakasi Health Centre. ”Särskilt när det gäller testutrustning, ARV-läkemedel och andra läkemedel – de står för 80 procent av material och finansiering.”

3:13, 3:12, 3:11…

Under det första året på Embakasi kom Dotty i kontakt med en grupp kvinnor som kallar sig ”mentor mothers”. De är hiv-positiva kvinnor som efter att ha behandlats med ARV-läkemedel har fött hiv-negativa barn. Gruppen bildades som ett led i utökningen av CCC-kliniken, med bidrag från Globala fonden. 

Efter några månaders behandling upptäckte Dotty att hon var gravid på nytt 

Den 7 november 2009 födde hon en stark och frisk liten pojke. ”Nu hade jag något att leva för igen”, förklarar hon. ”Jag hade Morgan. Han räddade mitt liv.”  

När Morgan var ett halvår gammal blev Dotty själv en mentor mother på Embakasi.

”Jag bestämde mig för att börja med rådgivning eftersom jag inte vill att någon annan ska behöva råka ut för samma sak som jag”, säger Dotty. ”Jag vill beröra människors hjärtan och om jag ger någon en diagnos är det som att den binder oss samman.” 

Det finns många mottagningar där hiv-positiva rådgivare som Dotty förändrar människors sätt att leva med hiv.

”De här rådgivarna utgör en mycket viktig del av de mest framgångsrika programmen för hiv-behandling”, säger Luisa Engel, Chief Impact Officer på (RED). ”Genom sitt arbete sprider de livsviktig information till de människor som behöver den allra mest och de spelar en oerhört viktig roll i kampen mot stigmatisering.”

Sedan tre år tillbaka arbetar Dotty med hiv-test och rådgivning på Embakasi. Ibland tar hon själv ett hiv-test inför sina patienter för att bevisa att hon är hiv-smittad och att man trots det kan leva ett rikt och fullvärdigt liv. 

”Jag skulle vilja ändra människors syn på hiv”, säger Dotty. ”Det är det jag hoppas kunna uppnå när jag berättar för mina patienter att jag själv är smittad.”  

:03, :02, :01… 

Vi är tillbaka i Dottys tält och Helimas testresultat är klart. Hon lägger teststickan mellan två exempel som visar hur ett positivt respektive ett negativt resultat ser ut. 

”Berätta vad du ser och vad det innebär”, säger Dotty. 

”Negativt”, svarar Helima. Som i ett trollslag är den spända stämningen bruten. Efter att ha pratat en stund med tjejerna om hur de kan skydda sig vinkar Dotty hejdå till dem.  

På vägen hem köper Dotty lite kött som hon ska laga till middag på kokplattan i den lilla lägenhet som hon delar med Morgan, som nu har fyllt nio år. 

Efter middagen, kl. 19.58, går ett alarm på Dottys telefon. Det signalerar att det är dags för den ritual som de har utfört varje kväll de senaste två åren, sedan Morgan var stor nog att förstå att mamma är sjuk. 

Morgan går bort till en liten byrå, tar fram en burk med tabletter och skakar försiktigt fram en. Han ger ARV-tabletten till sin mamma, som sväljer den med en klunk vatten.

Detta är frontlinjen i kriget mot aids i Afrika och det är så här det ska vinnas, med kärlek och omtanke.